Obs. Nyligen ändrades ursprungsversionen på engelska av den här sidan. Våra översättare håller på att översätta den nya sidan till svenska.
Swipe to change

Europeisk arresteringsorder

Den europeiska arresteringsordern gör att utdragna förfaranden för utlämning mellan EU-medlemsstater kan ersättas med ett förenklat rättsligt förfarande för överlämnande, i syfte att gå vidare med lagföring eller verkställighet av fängelsestraff eller någon annan frihetsberövande åtgärd. En europeisk arresteringsorder som utfärdats av rättsliga myndigheter i en medlemsstat är giltig i hela Europeiska unionen.

Vad innebär den europeiska arresteringsordern?

Den europeiska arresteringsordern är en begäran från en rättslig myndighet i en av EU:s medlemsstater om att en person ska gripas i en annan medlemsstat och överlämnas till den förra staten för lagföring eller för verkställighet av ett fängelsestraff eller en annan frihetsberövande åtgärd. Systemet bygger på principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden. En förutsättning för systemet är direkta kontakter mellan rättsliga myndigheter.

Den europeiska arresteringsordern skapar jämvikt mellan effektivitet och fasta garantier om att den gripnes grundläggande rättigheter respekteras. Medlemsstaterna och de nationella domstolarna är skyldiga att respektera misstänktas och tilltalades processuella rättigheter och följa bestämmelserna i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Den som grips på grundval av en europeisk arresteringsorder kan till exempel få tillgång till en jurist och vid behov en tolk, i enlighet med bestämmelserna i lagstiftningen i det land där personen greps.

Den europeiska arresteringsordern grundar sig på en överenskommelse mellan EU:s medlemsstater, det så kallade rambeslutet om en europeisk arresteringsorder.

Medlemsstaterna har också utarbetat riktlinjer för användningen av den europeiska arresteringsordern i form av en europeisk handbok om hur man utfärdar en europeisk arresteringsorder

Vad har förändrats jämfört med traditionella förfaranden för utlämning?

Den europeiska arresteringsordern innebär sex förändringar jämfört med traditionella förfaranden för utlämning:

  1. Bestämda tidsfrister: Den stat där personen grips ska överlämna personen till den stat där den europeiska arresteringsordern utfärdades inom högst 90 dagar från gripandet. Om personen samtycker till överlämnandet ska beslutet fattas inom 10 dagar.
  2. Förenklade förfaranden: För 32 kategorier av allvarliga brott överges principen om dubbel straffbarhet, som innebär att handlingen som ligger till grund för begäran om överlämnande ska vara ett brott i såväl den ansökande staten som landet där den eftersökta personen grips. Under förutsättning att brottet är tillräckligt allvarligt och belagt med minst tre års fängelse i den medlemsstat som har utfärdat ordern, ska en europeisk arresteringsorder som utfärdats för sådana brott verkställas, oavsett om brottet definieras på samma sätt i de båda staterna.
  3. Ingen politisk inblandning: Genom den europeiska arresteringsordern avskaffades det politiska momentet i utlämningsförfarandet. Detta innebär att beslutet om huruvida en person ska överlämnas på grundval av en europeisk arresteringsorder uteslutande är ett rättsligt förfarande.
  4. Överlämnande av medborgare: Av principskäl får EU-länder inte längre vägra att överlämna sina egna medborgare, såvida de inte tar över åtalet, eller att verkställa fängelsestraffet som den eftersökta personen dömts till. Den europeiska arresteringsordern grundar sig på principen att EU-medborgare ska vara ansvariga för sina gärningar inför nationella domstolar i hela EU.
  5. Garantier: Överlämnandet av en person kan vara föremål för tre typer av garantier som ska ges av den stat som utfärdat ordern:
    a. Om en europeisk arresteringsorder grundar sig på en dom som avkunnats i den eftersökta personens utevaro, kan överlämnande beviljas under förutsättning att personen har rätt att ansöka om förnyad prövning i det land som kräver att personen ska överlämnas.
    b. Om den europeiska arresteringsorder som ligger till grund för att en person grips utfärdades med anledning av ett brott som kan ge livstidsstraff, kan överlämnande beviljas under förutsättning att den berörda personen efter en viss tid har rätt att ansöka om omprövning av detta straff.
    c. Om begäran gäller lagföring av en person som är medborgare eller varaktigt bosatt i den stat där personen greps, kan överlämnande beviljas under förutsättning att personen kommer att återföras för verkställighet om ett fängelsestraff utdöms.
  6. Grunder för vägran: Överlämnande av den gripne kan vägras på tre obligatoriska och sju fakultativa grunder. De obligatoriska grunderna har att göra med principen "ne bis in idem" (inget överlämnande om personen redan har avtjänat ett straff för samma brott), minderåriga (inget överlämnande om personen inte har uppnått åldern för straffrättsligt ansvar i det land där gripandet sker) och amnesti (inget överlämnande om den stat där personen greps kunde ha lagfört personen och brottet omfattas av amnesti i denna stat). Fakultativa grunder för vägran är i princip en fråga för de rättsliga myndigheterna. Till exempel kan överlämnande vägras om en del av de brottsliga gärningar som ligger till grund för den europeiska arresteringsordern begicks i den stat där personen greps, och den staten kommer att lagföra dessa gärningar.

Statistik

Den europeiska arresteringsordern används i samtliga 28 medlemsstater och utvärderingar visar att instrumentet fungerar väl. Även om inte alla medlemsstater har lämnat uppgifter ger (de avrundade) siffrorna i tabellen en uppfattning om hur utbredd användningen av den europeiska arresteringsordern faktiskt är.


2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

Utfärdade

6 900

6 750

11 000

14 200

15 800

13 900

9 800

10 450

13 100

Uppspårade och/eller gripna

1 770

2 040

4200

4 500

6 150

6 460

6 490

5 840

7 850

Överlämnade

1 530

1 890

3 400

3 630

5 580

5 370

5 230

4 480

3 460

I huvuddelen av medlemsstaterna sker överlämnande med samtycke inom 14–16 dagar medan processen tar cirka två månader utan samtycke. Cirka hälften av överlämnandena sker med den eftersökta personens samtycke.

Senaste uppdatering: 23/07/2015

Den här sidan sköts av Europeiska kommissionen. Informationen på denna sida avspeglar inte nödvändigtvis Europeiska kommissionens officiella ståndpunkt. Kommissionen påtar sig inte något som helst ansvar för information eller uppgifter som ingår eller åberopas i detta dokument. Vänligen läs den rättsliga informationen för upplysningar om upphovsrätten till EU-sidor.
Vi håller på att uppdatera en del av innehållet på webbplatsen med anledning av Storbritanniens utträde ur EU. Det kan dock ta ett tag innan vi har uppdaterat alla sidor.